Direktlänk till inlägg 5 juni 2014
Jag har dyslexi, några kanske vet det och andra inte. Jag fick reda på det för mindre än ett år sen, men jag har ju haft det hela livet så klart. Jag har aldrig tänkt på nå sånt, jag trodde jag bara var skit dålig på att skriva, att jag läste långsamt, att jag hade helt enkelt svårt för vissa saker. Mårr jag dåligt av de? Nej, har aldrig gjor och kommer aldrig att göra det. Visst jag har mina utfall då och då när jag inte kan stava vissa ord. Men jag hade tydligen ett bra minne som gjorde att jag kom ihåg hur det stavades allting... Och det kom en data på. Om jag ska förklara hur det känns ibland när man har en dålig dag (jag har sämre och bättre dagar.) så är det som att jag är fast lindad runt ett träd och ska försöka springa där ifrån... alltså omöjligt. Men jag har min familj och kompisar som alltid har hjälp mig. Speciellt min mamma, som har gått igenom allt med mig.
För er som inte vet vad dysslexi är så är det skriv och lässvårigheter, alla har olika grader i dyslexi och allt sätts i siffror 1 är sämst 5 är du normal eller där du ska ligga och 9 är du begovad. I skrivning och stavning har jag 1 som är olindrig och i läsning har jag 3 tror jag att det var som är lindrig. I läsning har jag så pass högt för att jag fortsätter att läsa även om jag har svårt. Gahh det låter som jag har världens sjukdom, men jag skriver detta för att jag tycker att ingen borde skämmas över att ha det och om man är sämre på nånting är man bättre på nånting.
Mång dyslexier, dyslektier... (vet inte hur det stavas :P) slutar ofta med att läsa och skriva, nu när det finns så pass bra hjälpmedier, men jag slutar inte! Jag vill inte tappa den förmågan att kunna läsa och skriva, jag gillar det och det är därför jag gör det. Visst är det skönt att ha min mac som jag har haft nu i skolan vissa dagar, medans andra dagar vill jag bara skriva. Det beror på mina bättre och sämre dagar. Jag hoppas att ingen skäms över att ha detta eller att ingen säms över nåt annat, då blir det till ens svaghet, vänd det till någt possitiv ovh hitta styrkor för det har vi alla.
Vad kul att just du hittade hit! Jag heter Ida och som ni ser på bilden har jag en katt och han heter Zigge :)
Jag är lite allmänt konstig och jag älskar att sitta ner och rita. Jag är 16 år och det betyder att jag ska snart börja på gymnasium. På min blogg kan du läsa om allt! Men vad ska jag göra för att få just dig att stanna kvar och läsa min blogg? Det får du själv bestämma om du vill stanna kvar och läsa allt ifrån min dyslexi till vad jag har ritat, sen gillar jag också att skriva om kläder och smink. Men jag hoppas på att min lilla blogg får dig att le :)
Har du funderingar eller vill du bara veta något så kan du maila mig till